avstånd är den dåliga sortens stånd.

om elin.

på något sätt vore det rätt fint att ha en presentation tyckte jag. men jag vet inte hur man gör, så jag får försöka. jag heter elin och om mindre än en månad är jag vuxen. jag tycker om harry potter, dinosaurier, batman-skurkar, glass, fräknar, att färga håret, se på film, dansa fult, shoppa klänningar för pengar jag inte har och jag har ingen basgarderob. på den lilla fritid jag har, alltså den tid som skolan inte äter upp mig, så sover jag och fotograferar. jag skriver även en hel del och sådant jag skriver kan man läsa via argus, bra va?
jag har en mamma, en lillebror, en lillasyster, en nästan-låtsaspappa, en johnny, en katt, en mormor och en ödla i min familj. förutom dem så umgås jag gärna med min ginger, min pinne, patte och estetpojkar. jag skriver här för att inte gå under i alla känslostormar. ni lär få läsa om patetiska flicksaker och se bildförsök. enjoy.  

markus skriver mitt liv.

tittar på solen när jag tittar på dig jag ser gotlandsfärjan närma sig hand i hand i Nynäshamn det här är ett minne som jag inte har som jag hittat på för att jag trodde att det kunde gå att bli vi två igen jag är född stressig och kräver mer kan inte bara sitta ner och se hur saker blir då förstör jag hellre allting förlåt är ett ord men jag menar det jag vägrade och lyssna när du pratade om sen och senare och just nu hatar jag mig själv jag var kär i en borderline fanns inga gränser som jag inte kunde tänka mig och spränga för att få va med dig
(markus krunegård - kär i en borderline)

om att följa en idol.

ett sånt där inlägg om att följa min blogg med bloglovin genom att bara klicka här. gör det bara. puss.

om en pojke

börjar om en pojke som är ledsen på livet och pratar om hur folk vill ha honom som vän och inget mer. om utnyttjande, sexuella påfrestningar och besvär.

pojke: hur vet du det?

jag: för att jag vet det. . för att jag gillar dig ganska mycket mer än jag borde. jag bara visar det inte för vi är kompisar och det vore awkward.

pojke: blev ganska glad nu. fast det är sant. ganska awkward.

jag: jo jag vet. därför håller jag det för mig själv.

pojke: är det delvis detta som gör att du inte mår så bra?

jag: nope. det stör mig inte. är rätt van vid det här laget.

pojke: det här laget. har du gillat mig länge?

jag: ett tag, ja. men hela det här hålla-käften-för-att-inte-förstöra är jag van med. när det gäller mycket.

pojke: skicka inte glada gubbar. det passar inte in. du borde liksom inte vara nöjd?

jag: nöjd? hur menar du?

pojke: jag vet inte. hur vill du ha det?

jag: med vad? jag hänger verkligen inte med.

pojke: ja? är du nöjd som det är?

jag: vet inte om jag bör uttala mig kring detta. tycker om dig en hel del, men vill liksom inte att vi ska tjaffsa och blir ovänner så. .

pojke: det blir vi inte. dock kan du blir sårad. och det är det inte värt.

jag: tro mig. det är större risk att jag gör illa dig. så oroa dig inte.

pojke: hur menar du?

jag: jag finns. tro mig. det räcker.
pojke: okej. vad menar du med finns?

jag: nej alltså. jag vet inte. men det är ju uppenbarligen något fel på mig.

pojke: är det?

jag: skulle jag vara ensam annars?

pojke: det är inget fel på dig.

jag: ehe. .

pojke: seriöst.

jag: tack. eller vafan man nu säger.

smskonversationer mitt i natten som snurrar till världen, men jag ser inget ljus i tunneln även om jag kanske borde.

söndag, månaden innan det

att ha ett dansgolvsliv handlar om att dansa bort ångest, smärta och allt annat som freud påstår har med barndomen att göra. för det är såhär små monster; mitt hjärta har gått av lite för mycket på mitten för att jag ska orka falla och ramla igen. okej?

om exakt en månad är det dagen innan min myndighetsdag. om en månad och några timmar är jag arton, och jag har aldrig vart räddare i hela mitt liv.